Den 2 september hände något. Vid 14 tiden på dagen började jag få synbortfall på höger öga. Först flimmrade det bara lite men efter en förvånadsvärt kort stund såg jag bara på halva högerögat och synfältet hade även krypit in lite på vänster öga. Angelica var hemma med mig och Daniel och hon började nog bli lite orolig när jag visade hur mycket av min synvinkel som var borta. Jag funderade på vad sjukvårdsupplysningen kunde tänkas vilja veta och kollade om jag hade någon feber, ikke, ont i huvudet, ja, men inte på samma sätt som vid tidigare migränanfall. Fläckarna för ögonen var inte heller de samma som de brukar vara när jag får migrän, brukar se svarta fläckar, detta var mer som flimmer. Jag började även få svårt att prata, orden kom inte riktigt som jag ville.

Ringde sjukvårdsupplysningen och de kopplade runt mig hit och dit. Tror det var BB jag pratade med i slutändan. De ville att jag skulle åka in men jag ville sova en stund och hoppas på att det skulle gå över. Så jag satte mig och började pumpa ut mjölk till William. Under tiden blev jag bara sämre och sämre och efter en stund tyckte Angelica att det var lika bra att jag åkte in nu innan det blev värre. Daniel höll med och jag tänkte att visst, bättre att åka in nu så att jag kan komma hem snart igen istället för att vänta och komma hem sent i kväll.

Angelica hjälpte till att plocka ihop den mjölken jag hade pumpat ur och se till så jag fick med mig flaskor och grejer till William. Sedan packade vi in oss i bilen. Jag ringde mamma på vägen och vi konstaterade att klockan var runt 15:30 och jag hade inte ätit sedan tidigt på morgonen. Mamma skällde lite på mig för att jag inte ätit och jag fick svårare och svårare för att prata. Daniel åkte förbi McDonalds och jag fick i mig 2½ chease burgare. Inte var jag hungrig men äta var jag ju tvungen till.

Väl på NÄL gick vi först upp till BB. Där fick vi sitta en timme innan det kom någon och pratade med oss. Jag kunde fortfarande få ur mig en del information men Daniel fick ta över vid vissa tillfällen när jag inte fick till det. Jag fick en säng att vila på en stund och sedan kom de och hämtade mig i en rullstol och körde ner mig till akuten. Mitt tal förvärrades hela tiden och Daniel fick nu hjälpa mig att berätta vad som hänt. Jag fick dropp och de tog massa prover. Landade på ett rum någonstans på akuten och det kom flera läkare och pratade med mig vid olika tillfällen och det togs nya prover. Nu fick Daniel sköta nästan allt prat för mig förutom när de ville se hur illa det var med mitt tal. Tillslut kunde jag inte ens tala om vilket årtal det var, jag visste dagens datum och år och så men det kom inte ut rätt och jag blev rätt frustrerad.

Tillslut landade jag uppe på gyn-avdelningen där en supermysig sköterska tog hand om mig under nätterna. Jag hade fått en infektion i underlivet plus en rätt ilsken migränattack. Så jag fick få antibiotika var åttonde timme i armen. Fick även en del smärtlindring så efter några timmar började jag klarna upp rätt bra. Fick stanna på NÄL tills på lördagen den 4 september. De ville egentligen att jag skulle stanna kvar längre men jag höll på att få panik i det där rummet på sjukhuset! Så jag fick medicin utskrivet och fick äntligen åka hem.