Ca 18.40 ser vi två shettlandsponnys komma springade emot oss på vägen. Daniel tvärnitar, sladdar, släpper bromsen och försöker väja. Hästarna springer först på varsin sida om filen, sedan springer de emot varandra mot mitten. Vi hinner inte göra något mer än att hoppas på det bästa.

Den ena hästen som jag såg kanade över motohuven, upp över rutan och sedan ner över sidospegeln. Upp över huven drog den med sig lite av plåten. Den andra hästen drog upp hela motorhuven och slog sönder fronten. På något sätt har den även slagit i bakdörren på förarsidan och bucklat in den och slagit sönder rutan där. Den hästen dog direkt på plats. Den hästen jag såg var väldigt illa däran och hade fått invärtes skador och gnäggade i smärta….

Jag och Daniel förstår inte riktigt att vi båda fortfarande är hela och inte ens slagit oss efter denna smäll. Jag var lite öm i nacken, men kände inte alls något behov av att följa med ambulansen. Men vi båda måste ju åka till vårdcentralen för att få detta dokumenterat ifall det skulle komma något senare. Förstår inte heller att framrutan faktiskt höll…

Daniel ringde 112 och brandbilen och ambulansen kom riktigt fort. Jag ringde mamma och berättade vad som hänt. Var extremt skakad och hade svårt att få ihop riktiga meningar… Bland brandbilspersonalen var en av Daniels barndomskompisar och det kändes väldigt skönt att prata med någon man känner. Polisen tog riktigt lång tid på sig innan de kom.

Efter krocken stannade en bil bakom oss och höll i den ena hästen. Det kom också en bil med personer som luskade reda på ägaren till hästarna. En liten stund senare hade de hittat dem och de kom fort dit. De var förståss ledsna över att de förlorat två hästar. Den andra bestämde de nämligen att det skulle innebära för mycket lidande för den hästen som fortfarande var i livet att försöka få till veterinär och den skulle antagligen aldrig bli riktigt bra, så de bestämde sig för att avliva hästen på plats. Men de var lättade att deras hästar inte orsakat någon skada på oss. Materiella ting går ju alltid att ersätta även om det krånglar till vardagen att helt plötsligt inte ha en enda bil, vi hade nyss två. Ägaren ville gärna prata med mig senare och sa att hon inte ville att vi skulle ha dåligt samvete för att deras hästar dött och så vidare. De var som sagt väldigt glada att inte något hänt med oss.

Kort och gott. Hästarna dog, bilen är kvaddad men jag och Daniel mår bra, jag har bara ytte-pytte-lite ont i nacken.