Vad gråtmild jag är! Känner mig nära till gråten ofta, väldigt ofta. Försöker hålla mig tills jag är ensam dock... Börjar grina för minsta lilla...

Oroar mig även för att något ska ha hänt i krocken med bebisen. Men eftersom att inget hände med mig och jag inte kände något direkt, framför allt inte mot magen så borde väl allting vara som det ska... Men jag är fortfarande orolig... Längtar tills besöket på mvc.

Jag är även sugen på något... Vet inte vad det är eller hur det smakar... men det ska vara något som är i storlek med en hamburgare ungefär, ljust och väldigt fluffigt. Men jag kan inte komma på något sådant...